from the inside out

Åh det är så jobbigt dom här dagarna då absolut inget känns rätt. Jag vet liksom inte vart jag står, vad jag gör här eller vafrör jag enns finns. Det är så hemskt mycket jag stör mig på i världen och med mig själv och dom sakerna framstår så tydligt dagar som de här. Jag har varit väldigt nedstämd en tid nu, bakom all den lycka jag faktiskt känner sammtidigt. Jag vet inte varför jag alltid ska behöva känna så som jag gör, varför just jag ha all den skit i huvudet som jag har och som skär i mig ständigt? Jag är så förbannat less, så förbannat förbannat förbannat less. Ibland önskar jag verkligen att jag kunde radera all data i mitt huvud och börja om på nytt. Eller att alla mina failade självmordsförsök som unge faktiskt skulle gå helt igenom.

Tack Hanna för att du håller mig kvar.

över och ut.