from the inside out

Idag har varit en dag som alla andra. Bortsett från att mamma är i Umeå med min moster som har bröstcancer, hon skulle göra en röntgen för att se så att cancern inte spridit sig in i skellettet eller så. Fick glada besked runt 2 tiden idag om att cancern inte spritid sig och att hon kommer att bli frisk. Det gjorde mig väldig glad! Kämpa på Ingela.

Hade foto sista lektionen och det är alltid lika kul, har världens bästa lärare! Hon är verkligen skitbra. Åsa heter hon, hon är vikarie för Linda medans hon är mammaledig. Jag tog en kamera och gick en prommis till stan och tillbaka och tog lite bilder. Dom vart väll sådär, inga höjdare precis kanske. Då jag var tillbaka fortsatte jag skriva på min fotohandbok som jag ska göra, det är verkligen skitjobbigt och drygt, får inte ut något av det heller. Usch för sånna uppgifter!

Efter skolan firade jag och Emelie att vi hade fått studiebidrag och offrade oss nåt så fett och onyttigt som att äta på Max. Bobban stod i kassan då jag skulle betala, charmtrollet bjöd mig på käket plus en dipp haha! Värt! Mätta som fan gick vi till efyran för att smyga oss in i Ulf's replokal för att fördriva tiden medans vi väntade på bussen hem. Dock släppte den lymmeln inte in oss för att han tyckte att dom spelade så dåligt, haha? Dock vart hans trummis ledsen och tyckte att han precis sumpade två groupies. Hahahaha! Så, vi började gå in mot centrum för att köpa tuggummin och sen ta bussen hem, där stöter jag på Ello tvärt och sedan Jonas. Vart ett hastigt farväl och en liten springtur till bussen. På bussen kommer jag på att jag fått skjuss till skolan på morgonen och att jag inte hade någon cykel att ta mig hem på.

Bra recept på en otrevlig promenad:

• 1st illamående, smått mörkrädd Moa
• 1 st mp3 spelare utan batteri
• 1km osandad väg
• Inga gatulysen
• 10 minusgrader

Ta Moa och placera henne på en 1km lång väg som är osandad i minusgrader. Ge henne en mp3 spelare fylld med skitbra musik, dock utan batteri. Tillsätt inga gatulysen så att allt är kolsvart och småruggigt. Klart!

Dock hade jag tur som satan, då jag gått typ 200 m kommer min granne Hanna körandes och plockar upp mig så jag får åka i hennes bil nästan hela vägen hem! Det fick mig på godare humör. Tack hanna!

Just nu är jag mer godissugen än någonsin men jag har inget godis. Det är ju som synd. Dock är jag mer Hannasugen, jag saknar henne så fördärvat, det gör så ont. Huvva jag längtar tills jag får träffa dig.


Har du 21 minuter över så råder jag dig att se den här:
Jag har aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv. Jag grät helt ärligt första gången jag såg den.
Jag antar dock att det bara är jag och min lillebror som tycker det där är så sjukt roligt.

Jag hade tänkt citera lite men då kom jag på att det skulle bli hur mycket som hellst eftersom att allt är så jävla kul. Han är sjuk!



over and out!

Jag mår verkligen jätteilla just nu! Jag kräktes innan jag gick in i duschen idag, kan väll bero på det.
Idag har väll varit som alla andra dagar förutom att jag mått bättre än tidigare. Hanna räddade min dag genom att ge mig en kram och en puss fick jag med, det gjorde allt. Tack Hanna! <3

I förrgår provade jag äta min medicin, tyckte inte den gjorde annat än jag typ svimmade så fort jag ställde mig och att jag vart jättetorr i munnen. Kom på att jag inte åt något under hela den dagen eller dagen efter, och att jag inte heller kände någon hunger. Kollade in biverkningar på en sida där det stod att aptitlöshet var vanligt bland dom som äter den. Läste även i forum och dylikt att folk gått ner jättemycket i vikt av den för att aptiten försvinner helt. Jag kom på att medicinen inte börjar verka fören några veckor (eftersom att jag inte kännt någon positiv skillnad) så jag börjar fundera på att börja äta den iallafall.. Jag menar, gå ner i vikt och få bort min depression skulle ju vara som två flugor i en smäll!  Nåväl det tål att tänkas på. Jag vet inte, det finns ganska många obehagliga biverkningar som är vanliga med; Hjärtklappning, sömnlöshet, svindel, psykoser. Hm, hm.

Jag har fått veta att Hanna har jättemycket läxor, prov, hockeyträningar och då hela veckan och i helgen så jag är rädd för att inte få träffa henne på ett tag.. Eller ja på skolan då men det blir ju bara korta stunder, får njuta extra av dom I guess. Jag är så himla lycklig med denna människa alltså. Ett liv utan henne kan jag inte tänka mig. HON ÄR BÄST!

Nu känner jag att jag börjar bli trött så jag pallar inte skriva mer. SYND!

över och ut


...Tänkte avsluta med en bild som alltid får mig att skratta:

Idag vaknade jag med helt sjukt mycket ångest, som vanligt. Jag avskyr att vakna på helgdagarna.

Just nu mår jag inte så bra som jag hade önskat men är otroligt glad iallafall, har varit med Hanna nämligen. Jag älskar henne så himla mycket, jag hoppas att hon någon dag kommer att fatta..

Förövrigt så har väll den här veckan har väll varit sådär, jag har mått så himla konstigt hela veckan, jag fattar inte vad som händer! Jag känner mig inte ledsen eller glad, jag känner mig som bara.. Dålig. Jag har så mycket som jag bara skulle vilja släppa ut över något, det skulle vara skönt. Jag är så glad att jag har Emelie på skolan, hon är en av få som får mig på andra banor, tack för att du finns för mig!

Jag känner verkligen nu att jag inte orkar skriva ett så långt inlägg som det var bestämt att jag skulle. Klockan är 04:45 och batteritiden på laptopen går ut om en halvtimma. (Har den i sängen och orkade inte dra med mig sladden)

Så om någon läser detta så önskar jag dig godnatt.

.. Still

LESS
LESS
LESS
LESS
LESS







jag har ingen att luta mig mot



jag har inget liv heller


fred

Jag har aldrig känt såhär..
Hur gör du?



Jag är världens lyckligaste med dig.
Tack Hanna <3 <3 <3

Dagens humör:



Dagens vill ha:



Dagens låt:



Dagens köp:



Dagens tråkigaste:



Dagens roligaste:



Dagens mest saknade:

16 januari 2008.
Du och jag Hanna!

Åh det är så jobbigt dom här dagarna då absolut inget känns rätt. Jag vet liksom inte vart jag står, vad jag gör här eller vafrör jag enns finns. Det är så hemskt mycket jag stör mig på i världen och med mig själv och dom sakerna framstår så tydligt dagar som de här. Jag har varit väldigt nedstämd en tid nu, bakom all den lycka jag faktiskt känner sammtidigt. Jag vet inte varför jag alltid ska behöva känna så som jag gör, varför just jag ha all den skit i huvudet som jag har och som skär i mig ständigt? Jag är så förbannat less, så förbannat förbannat förbannat less. Ibland önskar jag verkligen att jag kunde radera all data i mitt huvud och börja om på nytt. Eller att alla mina failade självmordsförsök som unge faktiskt skulle gå helt igenom.

Tack Hanna för att du håller mig kvar.

över och ut.

Allt jag kan säga är att allt har varit KANON sen jag skrev sist och att HANNA FJELLSTEDT ÄR BÄST!

mer hade jag inte tänkt skriva egentligen.............. haha