from the inside out

Idag har varit en dag som alla andra. Bortsett från att mamma är i Umeå med min moster som har bröstcancer, hon skulle göra en röntgen för att se så att cancern inte spridit sig in i skellettet eller så. Fick glada besked runt 2 tiden idag om att cancern inte spritid sig och att hon kommer att bli frisk. Det gjorde mig väldig glad! Kämpa på Ingela.

Hade foto sista lektionen och det är alltid lika kul, har världens bästa lärare! Hon är verkligen skitbra. Åsa heter hon, hon är vikarie för Linda medans hon är mammaledig. Jag tog en kamera och gick en prommis till stan och tillbaka och tog lite bilder. Dom vart väll sådär, inga höjdare precis kanske. Då jag var tillbaka fortsatte jag skriva på min fotohandbok som jag ska göra, det är verkligen skitjobbigt och drygt, får inte ut något av det heller. Usch för sånna uppgifter!

Efter skolan firade jag och Emelie att vi hade fått studiebidrag och offrade oss nåt så fett och onyttigt som att äta på Max. Bobban stod i kassan då jag skulle betala, charmtrollet bjöd mig på käket plus en dipp haha! Värt! Mätta som fan gick vi till efyran för att smyga oss in i Ulf's replokal för att fördriva tiden medans vi väntade på bussen hem. Dock släppte den lymmeln inte in oss för att han tyckte att dom spelade så dåligt, haha? Dock vart hans trummis ledsen och tyckte att han precis sumpade två groupies. Hahahaha! Så, vi började gå in mot centrum för att köpa tuggummin och sen ta bussen hem, där stöter jag på Ello tvärt och sedan Jonas. Vart ett hastigt farväl och en liten springtur till bussen. På bussen kommer jag på att jag fått skjuss till skolan på morgonen och att jag inte hade någon cykel att ta mig hem på.

Bra recept på en otrevlig promenad:

• 1st illamående, smått mörkrädd Moa
• 1 st mp3 spelare utan batteri
• 1km osandad väg
• Inga gatulysen
• 10 minusgrader

Ta Moa och placera henne på en 1km lång väg som är osandad i minusgrader. Ge henne en mp3 spelare fylld med skitbra musik, dock utan batteri. Tillsätt inga gatulysen så att allt är kolsvart och småruggigt. Klart!

Dock hade jag tur som satan, då jag gått typ 200 m kommer min granne Hanna körandes och plockar upp mig så jag får åka i hennes bil nästan hela vägen hem! Det fick mig på godare humör. Tack hanna!

Just nu är jag mer godissugen än någonsin men jag har inget godis. Det är ju som synd. Dock är jag mer Hannasugen, jag saknar henne så fördärvat, det gör så ont. Huvva jag längtar tills jag får träffa dig.


Har du 21 minuter över så råder jag dig att se den här:
Jag har aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv. Jag grät helt ärligt första gången jag såg den.
Jag antar dock att det bara är jag och min lillebror som tycker det där är så sjukt roligt.

Jag hade tänkt citera lite men då kom jag på att det skulle bli hur mycket som hellst eftersom att allt är så jävla kul. Han är sjuk!



over and out!